måndag 14 september 2009

Kort om Ipreds innebörd för varumärkesrätten

Som alla känner till trädde EG-direktivet om civilrättsliga sanktioner för att skydda immateriella rättigheter (kallat Ipred) i kraft 1 april 2009. Lagen gäller för alla typer av immateriella rättigheter, det vill säga upphovsrätt, patenträtt, varumärkesrätt etc., såväl i fysisk som i digital miljö.

Den mest uppmärksammade lagändringen gäller att svenska domstolar kan besluta att en Internetleverantör ska ge rättsinnehavaren information om vilken abonnent som har ett visst IP-nummer. Men utlämnande kan bara ske när en domstol har beslutat om detta.

För att en domstol skall fatta ett sådant beslut krävs det att rättsinnehavaren presenterar tillräcklig bevisning (d.v.s. sannolika skäl) om att det har begåtts ett intrång med hjälp av den aktuella IP-adressen.

Den mest uppmärksammade konsekvensen av denna ändringen gäller om intrånget avser uppladdning av till exempel en film eller ett musikaliskt verk för allmänheten. Rättsinnehavaren kan då först begära att få ut vem abonnenten är och sedan väcka talan om skadestånd.

Men Ipred tar inte bara sikte på fildelning. De nya reglerna har också betydelse för varumärkesrätten!

Den viktiga ändringen på varumärkesområdet är möjligheten att ingripa tidigare. Tidigare var rättsinnehavaren tvungen att ingripa mot den som de facto begått intrång. Nu behöver man inte vänta längre på att intrånget påbörjats utan man kan ingripa mot de som förbereder eller försöker begå intrång samt medverkar till ett intrång. Dessa personer kan drabbas av förbud och interimistiska förbud (det vill säga avgörande som meddelas omedelbart att gälla intill dess lagakraftvunnen dom föreligger) samt skadestånd.

Reglerna om skadeståndsbedömningen har också blivit utförligare. Rättsinnehavaren kan nu få ersättning för ideell skada samt skador på goodwill.

Dessutom kan rättsinnehavaren få igenom ett s.k. informationsföreläggande vilket innebär att den som ägnar sig åt förberedelser, försök, de facto begår intrång samt medverkande åläggs att informera om sina olagliga gärningar. Det krävs då att intrångsgöraren bekostar lämpliga åtgärder. Vad det innebär har man lämnat över till domstolarna att lösa i varje enskilt fall.

Källa: Brandnews Årgång 20 nr 1 2009

http://www.varumarkesombudet.se/